linadidriksson

 

UNDERBARA MÅNDAG, NEJ SÅ kände inte jag i morse när jag klev ut genom dörren och fick spöregn rätt i huvudet. Men jag bestämde mig för att ändra den dåliga inställningen och hade sen en riktigt rolig dag på jobbet. Mitt nya schema är toppen så jag har kort dag på måndagar. Vilket betyder 9-15.30 (två tummar upp!). Eftersom att det fortfarande regnade när jag var på väg hem så bestämde jag mig för att trotsa vädret men framför allt astman och ge mig ut på en löptur med intervaller och styrka involverat. Det var super kul! Det är svårt för mig att andas nu på våren på grund utav blandningen mellan pollen och astma. Men när det regnar är det inte lika mycket pollen i luften vilket betyder att regniga dagar=träningsdagar. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är med träning och hur skönt avslappnad jag blir efteråt nu när jag inte har tränat sedan i mitten av mars. Nu ska jag vila och läsa min nya bok!

 

HEJSAN VÄNNER! JA DET ÄR VÄLL BARA att konstatera att jag är en periodare i det här med att skriva på bloggen. Jag tror det är för att jag inte skriver efter något speciellt tema eller en plan och så skiter jag i det i bland helt enkelt. Men jag har en tanke på gång att kanske börja skriva lite mer uttänkta inlägg så att det blir mer intressant att läsa, istället för bara blaha blaha. Men det handlar mycket om en känsla och inspiration som jag har skrivit om förr.  Jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på vad som händer och har hänt i mitt liv på senaste tiden. Men det blir i ett annat inlägg, Jag ska istället skriva om en tanke jag fick i dag när jag var ute på en promenad. Jag funderade över hur jag kommer att känna när och om jag flyttar till en annan stad, och då menar jag en för mig ny stad. Jag kommer ihåg när jag flyttade hit till Stockholm. Allt var nytt, spännande och roligt. Men också väldigt jobbigt och det var mycket jag skulle lära mig, ta in och bilda en uppfattning om. Det jag kom och tänka på är att undra om det kommer kännas lika nästa gång, om det kommer att vara lika känslomässigt eller kanske kommer det att blir ännu lite läskigare? Det kanske är så att modet minskar ju äldre man blir. Om det är så så är det väldigt tråkigt tycker jag och jag ska göra allt jag kan för att inte det skall bli en spärr för mig. Jag vill inte bli för bekväm och fastna i samma mönster. Jag vill se nya platser och möta nya människor. Jag vill inte att mina jobbiga erfarenheter i samband med en flytt skall sätta käppar i hjulet. 

Men det kan ju bli helt tvärt om också. Att nu när jag väl har tagit steget ut ur tryggheten så blir nästa gång mycket enklare. Nu när jag har mina  egna rutiner och lärt mig om hur en storstad fungerar. Mitt mod kanske har blivit större och det kanske bara blir större med åren.