linadidriksson

HEJ! JAG HADE ETT GANSKA LÅNGT samtal med en kompis i dag om hur det är och känns med livet för tilfället. Då kan jag berätta att det är väldligt kompilicerat att vara 20år. Jag har nästan alltid trott att jag har varit ensam om att känna mig stressad över att inte hinna med "allt man måste göra" innan man fyller typ 23. Man ska hinna flytta hemmifrån, börja på en kariär, resa (gärna länge, och typ volntärarbeta), plugga utomlands, plugga på universitet hemma i sverige, hitta "the love of my life" för att sedan vara "klar". Det är som att alla, inklusive mig själv verkar tro att livet tar slut efter 25 års åldern. Varför är det så?

Vad är det jag igentligen vill komma fram till och varför springer vi förbi våra liv igentligen? Jag tog studenten för lite mer än ett år sedan och jag har redan hunnit flytta till Stockholm, bytt lägenheter två gånger (snart en tredje), prövat på olika jobb och en massa annat. Men har jag njutit till fullo utav att jag nu lever i min drömm som jag hade när jag gick på gymnasiet? Svar nej! 

Det här är ju faktiskt helt sjukt och alldeles onödigt beteende. Jag ska göra allt jag kan nu för att fokusera så mycket som möjligt på nuet (vilket låter ganska klychigt) men det är sant. Jag ska lägga mitt fokus på sakar som jag tycker är kul och som ger mig bra energi. Jag tycker också att alla borde lägga lite mer tanke på sina egna resultat och inte så mycket på vad alla andra gör. Om man har åstakommit något bra så ska man berömma och vara stolt över sig själv. Inte bara fokusera på nästa och nästa och nästa mål... 

Det är så klart att man inte ska ge upp alla mål och drömmar som man har i livet, tvärt om. Jag tror att vi mår bra utav att sträva frammåt och utveklas. Det vi måste tänka på är att det inte får bli någon tävling. Inte mot någon annan och inte mot sig själv. 

Det är viktigt att hitta sin balans i livet. Det behöver inte vara den här typiska "livs balansen" som man kan läsa om i tidningar och så. Att man ska ha tid för sig själv, stressa lagom, träna och samtidigt prestera på jobbet. Alla människor har inte samma balans. Vissa tycker att det känns bra att jobba över varge dag och äta middag i farten från jobbet till träningen för att sedan åka bort en månad på semester. Grejen är bara att man måste hitta sin egen ryttm. Jag säger inte att jag har hittat min balans men jag har iallafall bestämt mig för att göra allt jag kan för att hitta den! 

 

Det här blev ett väldigt långt inlägg men det här är något som jag tycker är viktigt och som jag tycker att vi borde prata om oftare. Jag kommer nog att skriva fler gånger kring just det här eftersom att jag fortafrande inte vet hur saker och ting kommer att bli. Jag är fortfarande 20 år och jag känner mig fortfarande lite förvirrad över livet i stort. Men efter att jag har skrivit detta så känner jag mig iallafall lite lättare och gladare och kanske lite mer uppstyrd i tankarna! 

Kram och god natt!